De riktiga vapnen i Quake #2

Ovan, modem från helvetet. Illustration till ett totalt onostalgiskt inlägg.

Uppkopplingen var A och O för nötandet och det var fascinerande hur så få kunde spöa så många så obehindrat. Uppkopplingsklyftan, LPB vs HPW. Det var lina på företag och i studentkorridor eller alternativet för lite mer allmänt dödliga personer – modem.

Analogt uppringt internet är en teknik som för min del gärna får vara glömd, aldrig sörjd och den som nu säger att det var bättre förr vet innerst inne att det är helt barockt. För inte nog med att det var ett rent elände att konfigurera manickerna – det var ju även en plåga att behöva byta/laga modemet stup i kvarten eftersom blixtnedslagen mejjade hårdvara på löpande band under sommarhalvåret.

Enstaka spelare verkade begränsningen till trots kunna klämma ut helt orealistiskt fin prestanda från de gamla US-Robotics modemen med en ping runt 100-strecket. Fenomenet fick nästan rent mytologiska proportioner då man slet med olika providers (Tele2, BIP, etc.), ful-tweak i windowsregistryt, sökande efter hackade drivrutiner, trimning av rate och pushlatency.

”Jävla nätverkskortet jag lånade sabbade mina inställningar och tog bort min com-port” - Xavier

Som om inte det räckte så fanns det en miljon andra parametrar som ökade på neurosen. Typ, är inte telekablarna väldigt gamla? blir det bättre om jag dra ur telefonsvararen? undrar om det blåser ute? Det blev liksom aldrig riktigt bra. Och när det någon enstaka gång väl blev det (när stjärnorna stod rätt eller liknande) så gick det över lika snabbt igen när någon lyfte på luren och drev humöret över kokpunkten.

Långsamt men dyrt är väl en snäll beskrivning och en vanlig månadsräkning låg säkert runt tusenlappen. Som tur var kom räkningarna från Telia kvartalsvis så man behövde inte stå till svars så ofta (även om det då blev desto värre). Lyckliga var de som hade hittat några Telia eller Utfors 020-konton. Det enkla, men ack så förkastliga sättet att smita från telenotan.

Orättvist var det, och glädjen stor när uppstickar-leverantören BoNet väl rullade ut 2mbit ADSL över storstäderna 1999.

Sensmoral; Dagens ungdom har faktiskt ingen aning om hur bra dom har det...

De riktiga vapnen i Quake #1

En av de absolut viktigaste parametrarna för den hängivne fraggaren - musen.  Några klassiska modeller vi minns, och kanske nån vi gärna vill glömma efter alla timmar med PS2-rate-justering, drivrutinsjakt och allmän accelerationsförvtivlan.

	"Den första musen" Pekdonsskräpet som följde med det där fina datorpaketet pappa köpte – den sladdriga serieportsplågan som definierade hela ditt tidiga datoranvändade. Till det positiva hör perspektiv-förskjutningen när den väl gick sönder, och du själv knallade ned till datoraffären...
	"Lättviktaren" Microsofts 2-knapparsmus som snabbt fick en uppföljare i Intellimouse, där skillnaden var ett scrollhjul. Helt okej mus, men med en udda lutning för handleden. En skum detalj var den medföljande muskulan som ofta var alldeles för lätt (men inte alltid). Det gick förstås smidigt att lösa genom att byta med en dator i skolan, men ändå.
	"Folkhemsfraggaren" Logitechs första pilotmus måste ha varit lika vanlig i Quakehemmen på 90-talet som Volvo 240 i garagen på 80-talet. Och den var faktiskt helt rätt. De med lyxigare burkar kunde köpa PS/2-varianten. Stackare med snik-burkar fick hålla till godo med den laggiga serieporten.
	"Tungviktaren" Logitechs Mouseman var däremot inte så lätt att lära sig. Jämfört med Pilotmouse var den både jättetung och jättestor och helt hopplös för vänsterhänta. Men en en fjärde tumknapp hade den. Quakemästaren DOOMer brukade posera med en dylik i PC-gamer reklamen. Stilpoäng!
	"Kameleonten" Logitechs Mouseman '96 är en märklig skapelse. När den kom så marknadsfördes den som en bra mus för "mobilt arbete" eftersom den var väldigt liten. Snart stod det dock klart att den hade andra styrkor, då blev den svart och fick ett nytt namn;  "Wingman Gaming Mouse". Mycket bra mus för övrigt.
	"Monstret" Boomslang är vad jag kommer ihåg den första renodlade gamer-musen och den lanserads med buller och bång i två varianter. En med schyssta 1000 DPi och en värsting med 2000 DPi. Båda var mekaniska och helt utan lasermojs. Knapparna var tyvärr rätt svampiga och storleken i största laget för att vara helt perfekt. Ganska svindyr var den också, men Xenon hade en. Bara det var ju ett köp-argument.