pOOh från The Pooh Clan

  "Unlike most other clans, we confess that we take Quake seriously (too seriously maybe),
but that's okay because it's so fun!"

pOOh ‐ ett av de slagfärdiga mjukdjuren från sjumilaskogen berättar om LAN-minnen, klanminnen, lite quakemissbruk, också om kompisarna i SPAS förstås...

Hur började det, den första kontakten med Quake och uppstarten av TPC?

Vi var hemma hos David (Tiggr) på Gotland under sommarlovet när sharewareversionen släpptes. Vi tyckte det var så jävla kul! Innan hade vi spelat hur mycket Doom II som helst i gymnasiet under vårterminen så vi var rejält laddade. Spelet var ju i riktig 3D så det blev liksom kärlek vid första ögonkastet.

The main priority for tPc is
friendship and having a good
time playing quake.
And as you can see on the picture
above, we have a very good
relationship to eachother in the clan.

När höstterminen kom så spelade vi i skolan typ varje dag. Vi startade med Capture the Flag men under vintern 96/97 gick vi över till 4v4-scenen i och med att att Quakeworld kom och allt.

Då startades TPC av mig, Tigge och två andra irl-kompisar (Piglet och Eeyore). Det hela började med att David kallade sig Tiggr när vi spelade för han hoppade runt så sjukt mycket, och gick igång på det. Då blev det liksom naturligt för mig att kalla mig "pooh".

Sen rullade det på. Under hösten 1997 och framåt spelade jag kanske 10 timmar om dygnet. Jag var nästan inte i skolan en enda dag efter sportlovet i tredje ring.

Det var fruktansvärt illa egentligen. Jag fick ett ok betyg men det var mest tur att jag inte fick IG i fler ämnen än ett. Jag brukade kliva upp vid 17-tiden, såg till att gå online vid 18 (då det blev lägre taxa), och sen satt jag och ömsom irc:ade och spelade hela nätterna fram till klockan åtta på morgonen.

Under småtimmarna blev det alltid en hel del mixmatcher med många duktiga spelare. De jag spelade mest med var Baby Roo/Gandhi och Grasshoppir i Klan A, som hade i stort sett samma vanor som jag. Sen spelade jag en del med Lakerman också som satt i USA – det var verkligen en sjukt kul tid.


Mitt personliga trackrecord är fullt av upprörda stämmor – var det någon som klagade på att du kanske spelade för mycket?

Mina föräldrar som betalade telefonräkningarna :-)

Men… jag bodde ju ensam 11 mil bort för att gå på gymnasiet i Stockholm, så de hade ju ingen aning om vad jag gjorde på nätterna. Det var ju egentligen bara sista terminen i skolan som var helt åt helvete, så de hade ingen ärlig chans att se att jag misskötte mig så mycket i skolan.

Annars så var det ingen som klagade. Vissa lärare eventuellt då, som blev irriterade på att jag satt och typ bokstavligen sov på lektionerna.

Vi delade på någons asdyra 5-portshub på Remedy ’98, men då hade du redan LAN:at en del, berätta!

14-tumsmonitor i
Sjumilaskogen, 1998

Jag har varit på sjukt många Quake-LAN egentligen, och om man jämför med de sista lanen jag var på så var det rejäl skillnad i hur snabbt man fick upp nätverken. I början gick ju halva tiden ofta ut på att få nätverket att fungera med Koaxialkablar och whatnot. Ingen hade ju råd med TP-kablar eller riktiga hubbar på den tiden.

Första riktiga lanpartyt jag var på var i Strängnäs, juni 97. Klanen Crusaders hade hyrt en kyrkolokal, och det var kanske 50 pers där och spelade. Men det var bara Crusaders som var fulltaliga som klan, så det var inget 4v4-spel, utan bara en del mix och 2v2. Crusaders var rätt samspelta på den tiden så det var väl de som dominerade i lagspel, framförallt Totte och Captain Zed.

Eftersom jag rest med datorn bl.a. till Norge och Danmark för att delta på demopartyn så var jag på ett sätt luttrad. Det gick rätt bra att resa runt även om det var sjukt mycket att kånka på. Datorn fanns i en resväska som jag drog på marken, sen monitor i en stor hockeytrunk och en mindre väska med tangentbord, mus och kläder typ. En del LAN fick jag skjuts till, men oftast har det varit att själv släpa runt allt på bussar, tåg och till och från stationen.


TPC var ju en av klanerna som deltog på QuakeSM '97, hur var det?

Det som jag tyckte var roligast med Quake SM var att vi var där med vårt original-uppställning: Tigge, Pooh, Piglet och Eeyore. Det var kul att spela live mot alla klaner i en riktig turnering, men samtidigt jäkligt svårt att få till den rätta känslan på datorerna på Nine. Plus att vi inte alls var så vana att spela med så låg ping. Själva klanen Nine hade nog rejäl fördel av att de satt där och spelade (gratis) varje dag, men de var ju såklart väldigt grymma spelare också.

När det gällde Deatmatch-turneringen så gick det rätt bra för mig, men å andra sidan var det så mycket tillfälligheter som avgjorde. Som till exempel att oKKun inte blev den som vann berodde ju på en bugg i serverinställningarna så att den som telefraggade/spawnfraggade fick minuspoäng – det var ju en smärre skandal.

Den som inte var med på Quake SM missade nog något definitivt, men jag tycker fortfarande att det är trist att jag och Tigge missade Fragfest 96, som var det första stora inofficiella mästerskapet. Det stod att det var 18-årsgräns så vi trodde inte vi skulle komma in, men sen i efterhand såg man ju att i princip ingen där var över 18. Vinnaren, DOOMer, vann ju hela tävlingen utan att spela med musen så jag tror ärligt talat att vi hade haft en bra chans där. Men det kan man ju aldrig få veta... Jag har nog förresten kvar min "Jag spelade i Quake-SM 97"-tröja nånstans…


1998 var ni grymma på modemscenen, några speciella vänner eller fiender?

Det var en sån tävlingsanda så man blev väl typ ”fiender” med alla de klaner som var riktigt bra. Samtidigt var det ändå mycket respekt och vänskap, framförallt för mig som var väldigt social på irc och på lanpartyn. Jag har kontakt med många från den tiden än idag.

Det var många bra klaner som utmanade oss när vi låg på topp, men som aldrig lyckades slå oss. Det var nog flera som tyckte vi var larviga med vårt Nalle puh-tema och blev frustrerade över att vi spammade typ "h0ning!" och "hoh0h0". Vi tyckte det var kul, men jag kan absolut förstå att folk blev irriterade. Det var faktiskt några prestigefulla och obesegrade klaner som la ner efter att vi vunnit mot dem.

Den bästa modemklanen som vi aldrig lyckades slå (eller nån annan heller för den delen) var ju A. De var riktigt grymma, vi tränade en hel del mot dem. Jag var rätt bra kompis med alla där utom Javahead, av någon anledning.


Den bästa klanmatchen – kommer du ihåg den?

Det var nog en NQL-final mot SPAS. Vi två var de överlägset bästa klanerna under senvåren 1998 och skulle spela en avgörande match i ligan.

"- No Robin,
I think mine is bigger"

Det blev lite komplicerat eftersom vi hade tre gemensamma spelare i TPC och SPAS (Baron Bane/Heffa, Baby roo/Gandhi och Kanga/Plura). Det slutade med att vi delade på oss, så att alla fick välja vilken klan de ville spela för.

Gandhi kändes naturlig i SPAS eftersom han var grundaren, och Plura med eftersom de inte hade några andra spelare typ. Så Barre/Heffa körde med oss och det var en sjukt jämn och intensiv match med extremt många frags. Vi körde E3M1 och E1M2.


Och den värsta matchen? Typ en sån där match som gör ont i kroppen? 

Jag minns väldigt väl en match mot Defenders of Angband. Vi blev ovänner, mest på grund av mig, men de betedde sig rätt lamt också. Vi hade spelat en del jämna träningsmatcher tidigare och det var extremt mycket prestige och nu bara skulle vi slå dem.

De var sjukt kaxiga men vi tyckte givetvis att vi var bättre. Vi vann vår bana (E3M1) men på deras banval (DM2) hade vi galen otur. De fick en bra start och ägde oss i 10 minuter. Sen var jag på väg att ensam vända matchen 4-5 gånger med Quad+RL, men blev telefraggad varje gång. V.a.r.j.e. g.å.n.g!

Ingen hade riktigt kontroll under andra halvan av matchen så vi tog aldrig in deras försprång, och de vann totalt med typ 3 frags poängskillnad. Jag har aldrig varit så sur, uppgiven och förbannad som efter den matchen. Jag spelade verkligen urbra men hade sånt extremt oflyt. Otroligt frustrerande.

Det hela slutade med att jag gick in på deras irc-kanal direkt efter matchen och spammade svordomar tills jag blev kickad. Herregud, haha.

Det var verkligen ett lågvattenmärke för mig. Jag minns fler såna matcher när vi förlorade med 1 frag eller liknande, (mot BOD till exempel), och det var väl inte så kul. Men de gångerna så var jag en mycket bättre förlorare.


Vad gör då TPC idag, träffas ni fortfarande?

Mja...

	David (Tiggr) flyttade till USA för några år sen men innan dess hade vi företag ihop och har även jobbat på webbyrå tillsammans. Förutom att vi umgicks en del på fritiden :-)
	Piglet har jag inte haft en chans att träffa på länge tyvärr, men jag tänker alltid på honom när jag åker förbi Kalmar, hehe.
	Baby Roo skriver en massa störiga politiska inlägg på Facebook som jag inte kan hålla mig från att kommentera, men jag har inte träffat honom på rätt många år nu.
	Sist jag var i Göteborg (för 6 år sen, heh) tog jag en fika med Barre/Heffa men det känns som vi inte har så många gemensamma nämnare längre. Men han är en fantastiskt kul person som jag saknar.
	Eeyore har jag sprungit på några gånger på senare år, senast för 2 månader sen, men vi umgås inte... Han och owl var barndomskompisar och var liksom samma skrot och korn. Supertrevliga och sympatiska båda två.
	Lice undrar jag verkligen var han tagit vägen. Vi var väldigt nära kompisar på IRC under de här åren, men jag har inte hört ett ljud från honom på 10 år. Han var sjukt smart och samtidigt löjligt slackig, så han skulle kunna vara vad som helst idag.

Avslutningsvis, skulle du säga att Quaketiden har påverkat den du är idag?

Ha ha. Ja det tror jag. Att jag ens jobbar med webbutveckling är mycket tack vare Quake, just för att det var så mycket hemsidebyggen. Tigge, Baby roo och jag byggde massvis med quakebanor också, så jag tycker nog att det utmynnade i något kreativt. Spelandet ledde även till att jag och Tiggr kom in i web- och dataspelsbranschen.

Jag minns det som en väldigt social tid och det var väldigt många återkommande personer på Quake-lanen som jag lärde känna. Flera som jag är kompis med på Facebook nu. Det är ju också mycket folk som jag träffar i mitt jobb som har en relation till quakescenen och kände till TPC, och det har också skapat kontakter.

Det är verkligen goda minnen, det var så himla kul. Livet var väl också lite enklare då, i och med att man var så ung… :)

Calvin från Brutal Deluxe

Icecreeeeeeaaaaaaam! Icecreeeeeeaaaaaaam!

Year: 1991
File: Speedball 2
Attempting to regain public interest the game is reorganised.
Five years later a new team emerges in Quake: Brutal Deluxe.

Calvin, när gick startskottet för dig, Quake och Brutal Deluxe?

Min Quake-karriär började när jag såg qtest för första gången, i början av 1996. Jag gick sista året på gymnasiet och vi uttnyttjade datorsalarna maximalt. Vi spelade alla möjliga multiplayerspel, t.ex: Doom, Duke Nuke'm, Descent, Rise of the Triad osv.

m0rm0r, n0p, golden och jag gick alla i samma klass på KTH. Några av oss kände varandra sen tidigare, andra var nya bekantskaper. Jag minns inte om det diskuterades speciellt mycket om namnet på klanen, men jag och n0p var gamla Amiga-fantaster och hade spelat mycket Speedball 2. Det fanns många bra uppslag på namn i det spelet!


Levde studierna på KTH i en fin harmoni med spelandet?

Studierna levde egentligen inte i harmoni med någonting, men det hade inte så mycket med spelandet att göra.

LPB-delen av Brutal Deluxe spelade nästan uteslutande på KTH i Haninge, jag hade själv ingen PC hemma och kunde bara spela där. Där fanns det många datorsalar och bra utrustning på plats.

När vi började på skolan så hade det inretts en sprillans ny datorsal med Pentium 166MHz-burkar (har jag för mig). Lite senare utrustades en annan datorsal med Pentium 2, så det fanns bra datorer.

Internetuppkopplingen gav oss bra bandbredd och låg ping, men tyvärr hade den väldiga problem med mycket packet loss. Helt förståeligt så gjorde det att vissa klaner vägrade att spela på våra servrar och vi fick istället spela många matcher på "bortaplan".


Hur gick en vanlig match till, hade ni någon egen form av ritual?

n0p, golden och jag bodde på Södermalm i Stockholm och golden hade en gammal Volvo 240 som vi ofta åkte ned till KTH med. Vi brukade snacka taktik innan varje match och det blev mer eller mindre uppstyrt beroende på vilken bana som spelades och vilka vi mötte. Alla hade sin roll och vi körde DM2 som hemmabana – det var den vi kunde bäst.


Minns du några speciella höjdpunkter?

Det roligaste för mig var alltid att åka på LAN, vi besökte bland annat AskerLAN två gånger. Det var alltid roligt att träffa de man hade spelat mot online och 2003 (långt efter vår storhetstid) så styrde vi upp ett möte med danska NBI (Nasty Beasts Inc). n0p, Golden, Genie och jag åkte ner till Köpenhamn där NBI hade fixat plats på ett gaming-cafe och dök upp med 10 (!) pers.


Ärkefiender då – fanns det någon speciell motståndarklan inom LPB-scenen?

Jag tror inte vi hade några ärkefiender, vi spelade mot alla som ville spela mot oss. I början så utmanade vi alla bra klaner eftersom vi ville spela mot, och lära oss från de bästa.

Det blev många förluster i början…

Det jag har lärt mig är att om man vill spela mot de bästa så måste man vara beredd att lägga ner mycket tid. Jag spelar fortfarande en hel del, men nuförtiden blir det inte så mycket multiplayer.


Vad är ditt roligaste matchminne – bästa vinsten eller helt enkelt den match som var mest spännande?

Vår främsta merit var nog att vi vann en säsong av Swedish Quake League där vi slog svenska klanen Teddy Bears i finalen.

En annan match jag minns speciellt var när vi slog Finnish Allied Quakers – det var en böljande match där vi helt tappade greppet om DM2 men lyckades jobba oss tillbaka och vända banan. Andra halvan mot FAQ spelades sen på DM4 (= kaos). Vi förlorade den kartan, men vann totalt sett.


Och det värsta matchminnet?

Jag minns inga detaljer här. Jag antar att det betyder att jag är bra på att lägga sånt bakom mig :-)


Du spelade också i landslaget – hur var det?

Det var 30+ pers på Death32c – alltid kaos och inte så mycket taktik mer än att man hade fått ett visst område tilldelat. Man fick helt enkelt göra sitt bästa för att kontrollera det området och dog man så var det bara att försöka ta sig dit igen.

Sverige mot Finland, Calvins pov

Typ sådär 15 år senare, träffas ni fortfarande i Brutal Deluxe?

n0p, Golden och jag jobbade ihop på olika ställen i ~10 år och vi har fortfarande (mer eller mindre) dagligt kontakt. Jag jobbar sen ett tag utomlands så kontakten hålls online (QuakeNet IRC), men m0rm0r har vi dock inte haft någon kontakt med på länge.


Och om du skulle ge dig själv ett tips, utifrån ett vuxet perspektiv idag, hur skulle det då låta?

Jag antar att jag borde ge mig själv något ansvarsfullt tips i stil med:

"Se till att klara tentorna!"

Jag väljer dock att ge det har tipset till mig själv:

"Spela med mus från början, alla kommer gå över till det!"

Hellsangel "Hellsan" från Swedish Chefs

"So you think you can take on the Swedish Chefs? Think again! But don't let this discourage you.
Please try to beat us, there is nothing that we like better than to gib members of other clans to tiny pieces." 

 

Mästerkockarna med smak för Gibbgryta, Kockmeats och shackrutig webb. Hellsan från Swedish Chefs bjuder på ett gäng tillbakablickar med bland annat "egenskapade håltimmar" och Quaketiden i en av dåtidens främsta klaner.    


Hur kom du i kontakt med Quake första gången? 

Vi var ett gäng som spelade Doom 2 på högstadiet och fick senare nys om att det var något nytt stort på G av id-Software. Vi började spela Quake så fort Qtest kom ut och jag har för mej att vi efter redigt petande fick igång multiplayerläget över modem med hjälp av ett program som hette Silly Software eller något liknande.


...och vad hände sen?

När Quake sedan kom ut var jag 16 bast och hade just börjat gymnasiet. Vi var kanske ett 15-tal i klassen och parallellklasserna som spelade ganska aktivt i datasalarna under rasterna och egenskapade ”håltimmar”. Det är svårt att glömma det hysteriska rasslet på tangentbord och power-knappar när PC-teknikerna dök in i salarna för att försöka sätta dit någon som spelade :-)


Det var ju en del spelande på den tiden, hur mycket spelade du när det blev som värst? 

Jag hade precis börjat skada mej mer och mer på snowboard och en rejäl knäskada fick mej att sugas in ordentligt i Quaketräsket. Senare, under ett av de minnesvärda Norsjölanen fick jag reda på att Mumin från Clan Hemul hade gått precis samma öde till mötes.

Spelmässigt så kunde det lätt bli någon timma till ett par timmars spelade om dagen under den här tiden. På sommarloven var det ofta mixmatcher med ”eliten” på DM3 med spelare som DOOMer och LakermaN och annat folk från toppklanerna, då kunde det bli att man satt uppe hela nätterna.

"Bork! Bork! Bork!"

Någon timma per dag kanske inte låter så mycket, men man var hela tiden tvungen att försöka hålla nere spelandet eftersom den oundvikliga modemräkningen dök upp varje månad. Det fanns en sjukt talangfull dansk som hette RoadRunner som var tvungen att lägga ner sin karriär på grund av sina saftiga modemräkningar. Om jag inte minns fel initierade DOOMer (eller var det någon annan?) ett försök till pengainsamling för att rädda den stackars dansken.


Sena nätter och saftiga telefonräkningar, hur reagerade omgivningen på quakespelandet?

Online-spelandet var ett relativt nytt fenomen så omgivningen förstod sej nog inte riktigt på vad man sysslade med. Det ansågs nog extremt nördigt det man höll på med. Där hemma såg man det mest som en lek som kostade lite väl mycket i månaden, men när det senare dök upp en och annan sponsorprodukt i form av mus och tisha så förstod man att det kanske var lite mer än bara ”lek”.

"LakermaN was invited to dinner at crazychef Dance's place a few months ago.When I got there I asked him, whats for dinner?. He screamed: GIBBGRYTA followed by something that sounded like BORK BORK BORK!!!" 

Sådär gick det officiellt till när Swedish Chefs startades – när kom du in och vilka spelare var ni då i Chefs? 

Jag spelade först i den mindre legendariska klanen Quake Cleaner Clan, men kom i kontakt med Chefs efter att ha spelat mot dem med min dåvarande klan.

Jag antar att resultatet från matchen (ledsen för skärmdumpen Sir Prize ;-) och kontakten med några av medlemmarna gjorde att de fick upp ögonen för mej. Under den första tiden spelade jag med LakermaN, Salmiak, Sir Prize, FenriS, MerliN, GPQ och Dead-End, som jag fick med mej från QCC.


Swedish Chefs var ju redan då en gammal klan med ett arv (bland annat en legendarisk webbplats), hur var det att komma in gänget som ny? 

Det var en stor grej att bli medlem Chefs och jag gillade verkligen hela konceptet och den humoristiska touchen som man hade. Det gjorde att klanen stack ut lite ifrån mängden. Många klaner ville ju istället framstå som så brutala som möjligt. Jag tycker alltid det var bra stämning i klanen överlag, det fanns mycket humor och lekfullhet bland oss. Det anordnades tidigt ett par interna så kallade kockmeats (http://www.frobergh.se/chefsnostalgi/chefsrq/km1.htm) där det tydligen pågick en del galenskaper (missade tyvärr dom!). Lättsamheten och humorn genomsyrade även många av matcherna och det var inte ovanligt med plötsliga spam-utbrott som löd ”Bork Bork Bork!” för att hedra Swedish Chef och för att tagga till litegrann. 

The Swedish Chefs was formed 18
September 1996 by Nikodemus,
Dance, Lanze and Mumin.
We thought Quake was a darn
fine game and when we saw
that others were forming
clans, we just had to have
one of our own.

Visst fanns det stunder då det kunde uppstå konflikter och när mindre roliga beslut skulle tas, till exempel när man skulle enas om vilken första-lineup som skulle gälla eller om vissa medlemmar inte trivdes med en annan medlem, och så vidare...


Hur påverkade det er andra i klanen av att ha en av världens bästa 1on1-spelare med i laget?

Det påverkade nog inte oss inom klanen så mycket eftersom han hade varit med oss ändå sedan starten (jag för allas talan lite ödmjukt här). Det är klart att vi tyckte det var kul med hans framgångar och uppmärksamhet som 1on1-spelare men vi var väl medvetna om hans potential. Utåt så hade nog Chefs redan hunnit jobba upp ett rykte som en bra klan med bra spelare som kommit och gått, men LakermaN var ju helt klart det största namnet och visst var det säkert klaner som ville åt vår skalp lite extra eftersom han fanns med i laguppställningen.


LakermaN var ju i USA en period – hur funkade det avståndsmässigt med resten av klanen och spelandet? 

Eftersom vi fortfarande var modemare och LakermaN hade tillgång till lina kunde han ibland utan allt för genomjävlig ping spela med oss andra. Det fungerade inte alltid så jag tog uppdraget att värva passande medlemmar under den tiden han var borta. Jag var ju inte världens bästa rekryterare så det kom och gick ett gäng under den perioden (tur man inte jobbar inom HR). Jag minns bland annat när jag värvade den finska spelaren Elric och att LakermaN inte tyckte att han var så ”Swedish”, vilket han hade en poäng i ;-)


Kommer du ihåg några speciella matcher? Bästa vinsten eller typ värsta nederlaget?

Några av de mest minnesvärda matcherna var under dagarna som Nine skulle ta sig an den amerikanska superklanen DR. Under den tiden spelade vi samtidigt inofficiella matcher mot Englands ”dreamteam” och Nine. Vi spelade jämnt mot Nine (-+ någon frag) och då minns jag att jag tänkte att vi nog aldrig spelat på högre nivå.

I kategorin risigare matcher kan jag nämna några uppstickare som hade bildat klanen Nuns (om jag inte missminner mej). Det var ett gäng talangfulla killar men med mer attityd än Kanye West. Självklart åkte vi på stryk under en träningsmatch och de var inte sena med att bland annat spamma ned vår gästbok med denna förlust!


Så här rätt många år senare – hur tror du att quaketiden påverkat dig?

Quaketiden har varit en väldigt rolig tid, allt var så nytt och spännande. Online FPS-spelandet hade just tagit fart i och med Quake och internet var fortfarande i sin barndom (för den stora massan). Inte minst har det bidragit till många nya vänskaper under den perioden.

Onlinespelade öppnade ett intresse för tekniken runt det och datorer, detta måste ha bidragit till yrkesvalet att jobba inom IT-branschen. Gymnasiestudierna blev såklart redigt lidande och att läsa vidare var ju bara att glömma då. Som tur var kunde man ta tag i det senare genom det sexiga Komvux. LakermaN skulle förstås vara lite fränare och kunde på något vis tenta av hela terminer på ett prov.

Jag tror även att man formats lite av själva lagspelandet och matcherna. Att man har varit del i ett lag som spelat på hyfsad nivå är nog något som sitter kvar i bakhuvudet och som kan vara bra att ha med sej i andra sammanhang.

Swedish Chefs klassiska webbplats finns faktiskt kvar att beskåda. Ett besök rekommenderas starkt på http://www.frobergh.se/chefsnostalgi/chefsrq